PROPELLERN

Det har nu snart gått en vecka sedan den här killen dök upp på vår veranda. Han jamar å pratar, sitter å tittar in i fönstret. Han fryser så han skakar, men ger INTE upp för det! Han väntar å väntar på att mina småtjejer ska komma ut å besvara hans kärlek.
Tyvärr så sliter han ut sig i onödan. Så fort tjejerna är ute och den här kärlekskranke killen dyker upp så bönar de å ber om att få komma in igen... å ingen är ju gladare än jag för att det än så länge ligger till på det viset eftersom jag fortfarande inte tagit mig i kragen och varit hos veterinären med dom än....

I flera dagar nu har det mest varit fullt upp med sjuka barn. Stora tjejen har legat i hög feber hela helgen och i söndags var det lillebrors tur att få det. Ger honom alvedon och försöker att hålla näsan ren med koksalt. Vet inte om det är alvedonen eller den höga febern som får honom att "speeda" runt...? Han är SÅ trött men vägrar att sova. Tårar är blandat med skratt för att till sist bara lägga sig på golvet helt utmattad. Idag känns det iallafall som om han inte är lika varm, så jag hoppas att det är på väg åt rätt håll...

Hade tänkt att baka den årliga kavringen idag men rågsikten är tydligen slut i hela byn. Pappa sa igår att han skulle komma hit en stund idag så jag får nog be honom att köpa med sig det från "storstan":))


Tårar blandat med skratt...

Igår var jag åter igen på kontroll på sjukhuset. Sänkan hade gått ner ordentligt och var på god väg åt det normala hållet nu. Tyvärr var det som jag trodde. Den stora apelsinliknande saken i magen var kvar. Doktorn tog en ul-bild och visade mig, fastän jag igentligen inte ville se.. Jag tycker inte riktigt om att se det onda. Det räcker tillräckligt med att känna det.
Han ville iaf att vi skulle avvakta någon vecka till, se om det minskar men blir det inte bättre så kommer de att göra ett titthål innan jul...

Har kikat runt lite på Tradera (som vanligt) och igårkväll träffade jag på en så underbart fin klänning som jag SÅ gärna skulle vilja ha till jul. Mailade hon som sålde den och bad henne om lite mått eftersom jag hört att just det märket är lite små i storleken. Mycket riktigt. Jag har nu spänt åt måttbandet runt bysten ock känt efter om jag över huvudtaget skulle kunna ha möjligheten att andas i den. Jag tror nog att det ska gå bra:)) Hoppas nu bara att den inte springer iväg i pris, utan att jag har en liten chans att vara med å buda. Vet inte riktigt om jag vågar samtidigt som jag så gärna vill att den ska bli min!! 

Såå skönt det var att vara bortbjuden med god mat, tänd brasa och trevligt sällskap och när klockan slagit
läggdags för Nilsen så fick han plötsligt för sig att överraska oss med att gå flera METER alldeles själv!


Mys med T i soffan

Vaknade redan 05.30. Var såå trött men kunde för mitt liv INTE somna om. Satte mig istället och mös i köket med kaffe, tidningen och tända ljus i min ensamhet medans resten av familjen sov. Vid åttatiden började det att skaka i kroppen och jag kände mig svimfärdig men ville ändå inte gå å lägga mig igen. Istället kom tårarna... Jag är så j-vla trött på att vara dålig och inte orka någonting längre!! Jag ser hur saker hopar sig men jag varken får eller orkar ta tag i det än...
Sen ringde pappa och sa att han skulle komma förbi en stund. Försökte att skärpa till mig, men som vanligt ser han direkt när någonting inte är bra.

På eftermiddagen blev jag ännu ledsnare och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Kände för att gå ut å sparka på något så att det gick sönder, men lugnade mig lite när jag pratat med mamma en stund och bestämde mig istället för att ta ut ilskan på att baka.

Givetvis var orken HELT BORTA när degen hade jäst färdigt så det fick bli saffransbullar av det istället. Men vad gör det? Det är väl smaken man är ute efter... å goda blev dom.

Korintkakorna på bilden inunder gjorde jag i lördags men vågar nog inte baka fler såna.. De var SÅ ruskigt goda så jag gömde dom för mig själv i frysen. Vad tror ni hände?? Jo, de smakade ännu bättre när de var frysta:))

Nu på eftermiddagen samlades lite släkt och vänner för att fira lilltjejjen Hedvig som fyllde 9 år förra fredagen. Det var syrran å hennes familj, Davids mamma och pappa, mamma och Louise. Räknar vi ihop allesammans så blev vi 13 st. Lite svinn blev det tyvärr.. storasyrran Ellen blev igårkväll liggandes i feberfrossa efter att hon varit ute med scouterna och sålt julkärvar så hon fick vara hos sin pappa en stund så att hon inte skulle smitta ner någon å troligtvis har hon det mysigt där, för hon ringde och sa att hon skulle stanna kvar.

...men nu blir det snart sängen. Tjejerna å lillkillen sover och jag känner mig faktiskt lite mör efter allt besök samtidigt som det piggade upp:)
Tack allihopa för att ni kom!


Finaste lillasyrran :)


Syrrans goa R med småkusinerna


Buskusin:)


Herr å fru Magnusson i andra tankar


...å bästa Lisen:))

Blir ju lite trött på sig själv mellan varven så då får man ju försöka att göra det bästa av situationen. Tålamod har jag med det mesta, men INTE med att spara ut håret:( Det går bara INTE!! Jag vet inte hur många gånger jag försökt och det slutar alltid med samma visa - Jag tar fram kökssaxen, klipper och sen ångrar jag mig!!

Innan jag opererade mig beställde jag en tid hos duktiga Linda på Kaluffsen här i Götene. Den tiden var nu i eftermiddag. Jag blev jättenöjd med resultatet och hoppas nu att det håller över jul och en bra bit efter det:))

Det har nästan snöat oavbrutet i 2 dagar här, men nu tror jag äntligen att det har slutat..
Jag hörde igårkväll att Ninni lovade sin lillebror att om han köpte sig en pulka idag så skulle de ut och åka när hon kom hem från skolan.
Tyvärr så somnade han precis innan hon kom hem och när han vaknade var det redan mörkt ute.
Men, men.... det får ta nya tag imorgon och en pulka har han iallafall varit i Leksaksaffären och köpt sig idag. Dessutom testkörde han den lite nu ikväll. Åt på handtaget och pillade bort säkerhetsbältet:))
Man kan ju undra hur detta ska sluta?!!


Här ser man att det kommit ett par decimeter..


Nappen är med:))

Ringde till sjukhuset redan imorses å frågade om man skulle må som jag gjort under helgen.
- Absolut INTE! svarade sköterskan. Du ska vara hos oss kl 13.30.

David skjutsade in mig till Lidköping och jag hann inte mer än att sätta mig ner innan överläkaren kom och hämtade mig. Han sa att han hade hoppats på att jag hade blivit bra efter operationen så att vi hade sluppit att träffas mer:) Ja, vem har inte önskat det sa jag... Efter att ha tagit blodprov såg de direkt att det inte stod rätt till och under tiden han undersökte mig hittade han en svullnad på höger sida som var lika stor som en apelsin!! Jag hade alltså fått en kraftig infektion efter operationen, precis som jag misstänkt:(
Doktorn sa iallafall att jag var en redig tjej som kom dit och hade jag varit yngre så hade han lagt in mig på avdelningen på stört, men han litade på att jag var duktig och vilade ordentligt hemma.

Nu har jag fått 2 olika sorts tabletter som är lika stora som dasslock!! Jag skulle börja med dom på direkten och sen ska jag tillbaka på fredag igen för observation. Har det inte blivit bättre så skulle doktorn ta ställning till vad som skulle göras då..?!!


Min lilla fina Selma tar skydd från lillebrors upptåg:))

Igårnatt sov jag inte speciellt mycket. Jag vaknade 3 gånger under natten. Jag hade kraftig huvudvärk och var så varm så att det pärlade sig på kroppen! Jag gick ut på verandan för att kyla ner mig och sen isäng igen för att efter ett tag vakna upp i samma skick.

På morgonen var jag darrig men efter att ha tagit tabletter så lättade det lite... Ulrika och Davids kompis Peter kom hit på eftermiddagen och fikade och jag kände mig ganska ok under några timmar, men sen vid elva tiden på kvällen började jag frysa så in i ------ så att jag fick lägga mig med mysdress och raggsockar under duntäcket för att kunna slappna av och sova. D tyckte att jag skulle ringa in med en gång men medans jag låg och övervägde det så stensomnade jag! Vaknade vid 4-tiden igen av att jag nu hade fått upp värmen igen, men nu på morgonen när jag vaknade var jag lika darrig, orkeslös och genomvarm som morgonen innan:(
 
Jag ligger här nu och känner mig likadan som förut, men termometern visar inget tecken på någon feber så jag avvaktar lite till.. Givetvis är jag rädd för att jag fått någon infektion i kroppen efter operationen. Jag vet att jag nog borde ringa sjukvårdsupplysningen nu, men samtidigt vet jag att det är helg och att jag då blir så illa tvungen att åka till Kss och det vill jag INTE pga att jag blivit så illa behandlad där en gång tidigare.

Varför kan det bara inte vara måndag morgon så att jag istället kan få komma in till Lidköping, där jag vet att personalen tar en på allvar och visar medmänsklighet?!!

Igår kom mamma å hälsade på mig en liten stund på kvällen. Hon hade med sig en underbar bukett med rosa blommor och en påse med färska bullar. Alltså fanns det ingen bra tillfälle igår heller att smygstarta något "nytt leverne" för min del;)

David är ju pappaledig i nästan en hel månad nu när jag är sjukskriven. Det värsta med att vi går hemma båda två är att vi har släppt alla rutiner och snart vänt runt hela dygnet... Tills imorses, då Nilsens fadder Peter ringde å ville ha kaffe eftersom han passerade Götene. Ooops!! Då var det bara att försöka å snabba på så gott det gick. Kaffe å pepparkakor lyckades vi iallafall trolla fram och en liten pratstund med Nilsen (i pyamas) hann han också med innan jobbet kallade och han fick åka vidare:)

Nu på eftermiddagen fick jag ett glädjande telefonsamtal. Jag har fått en halvtidstjänst med start ifrån 1 februari. Nu inväntar jag bara klartecken om den andra 50% tjänsten..och det hoppas jag få svar på inom en vecka:))    


Nils och Peter


Nilsen äter bulle och busar med mormor:)

....kom min granne Mathilda igår med en såå fin "krya på dig" bukett. Tack snälla gulliga! Det värmer så nu när jag ligger här å mår allmänt skit!
Jag kom ju hem i torsdags eftermiddag å då kände jag mig någorlunda pigg. Det avtod ordentligt igår eftermiddag. Jag började att känna mig yr å svimfädig + att jag har ständig värk i magen så om jag ansträngde mig riktigt ordentligt så klarade jag ungefär av att vara uppe mellan 5-10minuter..

Ju fler timmar som passerade blev jag mer och mer orolig för om jag verkligen skulle må så här?! Tog mig efter en stund i kragen och ringde Sjukvårdsupplysningen å sköterskan jag pratade med trodde att yrseln kom av smärtan och att jag dessutom inte kunde vila på samma sätt här hemma som jag kunde på sjukhuset. Givetvis måste jag hålla koll på om jag fick feber. Då skulle jag tillbaka till sjukhuset på störtelibangen!!
Om jag inte känner att jag blivit något bättre så får jag nog tyvärr ringa in på måndag igen.

Som ni säkert redan förstått så gör jag för tillfället inga knop alls:( Ligger mest å vilar eftersom jag är yr å trött, det strålar i höger benet å tårarna bränner under ögonlocken.. Dessutom har jag ingen matlust men nu ska jag ändå försöka att jaga på min stora och mellersta dotter så att de sätter fart å lagar en riktigt god tacogratäng till kvällsmat:))

Så var jag hemma igen då... Bitten var inne i stan idag och skulle snygga till sig i håret så jag passade på att lifta med henne hem lite senare på eftermiddagen. Jag kände redan i bilen att det gjorde vansinnigt ont i magen så fort bilen skakade till det minsta lilla för att vi körde i lite snö eller i någon liten håla, så jag får förlika mig med att allt detta kommer att ta sin tid innan det blir bra...

Det fanns iallafall en liten kille hemma som blev såå glad när mamma kom hem! Det svåra är ju att jag inte får lyfta eller bära honom nu på några veckor. Tyvärr går det ju inte att förklara det för en 10 månaders, utan han kör på i samma hastighet som tidigare. Nä, nu ljög jag - han hade nog till och med ÖKAT tempot de dagarna jag varit borta:))
Gåvagnen kör han numera runt med alldeles själv och den nedre ugnsluckan sliter han upp, drar ut plåtarna på golvet, sitter å kanar runt med dom så att det mest liknar en liten kille på en flygande matta:)) 

Efter ett par timmar härhemma i allt bus nu ikväll så kändes det nästan som att jag skulle behövt låna en bakplåt av Nilsen och flyga tillbaka till lugnet på sjukhuset å vila upp sig ett par dagar till....

 

Kl 05.00 imorses var det uppstigning. Taxin skulle hämta mig ca en timma senare och jag ville gärna duscha hemma innan operationen. Kl 07.00 fick jag "frukost" bestående av 7st tabletter. Halv åtta var jag på operation å 10.15 vaknade jag till och då var allt klart. Ärligt talat så vågar jag INTE tänka på hur ont jag kommer att ha när morfinet går ur kroppen... Sköterskan var hos mig alldeles nyss och sa till mig att jag ska vara medveten om att jag genomgått en stor bukoperation så hon sa att jag troligtvis blir kvar ända tills på torsdag. Vilken himla tur att jag har Henning Mankells nya bok med mig i bagaget:)) Besök har jag också haft idag. Först kom David å Nils. De hade nämligen varit på barnmottagningen som ligger våningen under och sökt för Nilsens ihållande feber o skrällande hosta. Det var tydligen inget allvarligare än en vanlig förkylning eftersom barnläkaren sagt till D att Nilsen var det friskaste barnet han träffat under dagen och med tanke på hur snabbt han kröp omkring i korridoren här så får jag en känsla av att herrn är på bättringsvägen:) Sen kom min älskade mamma med färska frallor till kvällskaffet - Jösses vad gott det smakade!! Nä.., nu kanske det är dags att börja att tänka på refrengen. Ta på pyamasen å sen se om det finns något sövande program på tv'n. Natti, Natti.

Nilsen har för första gången i sitt liv varit riktigt dålig. 40 graders feber, hostig och rinnande mage. Igårkväll bytte vi 5 blöjor inom loppet av en timma!! Vet inte var han fått det ifrån, men jag gissar att det är någonting som kusin Sten "bjöd" honom på när vi var där i lördags...
Idag är ha iallafall betydligt piggare och det är skönt för alla parter.
Träffade hans barnmorska igår på Ica och hon sa att om han fortfarande hade så hög feber när han vaknade idag, så skulle vi ringa in till Barn i Lidköping. Hon sa också att han skulle få riktig saft (m socker) att dricka så att han fick energi och dessutom isglass. Gissa vem som tyckte att det var SÅÅ gott och genast blev på mycket bättre humör:))

Igår var jag på sjukhuset för inskrivning. Jag fick träffa min läkare, narkosläkare och sköterskor. Ta blodprov, välja ut frukost, lunch och middagsmenyn inför kommande vecka och till sist frågade sköterskan om jag var sällskapssjuk av mig eller om jag ville ha ett eget rum?(haha). Träffade faktiskt en jättegullig tjej i min egen ålder som skulle opereras direkt efter mig på måndag. Vi fick följas åt under gårdagen och trivdes jättebra ihop, men vi valde ändå varsin "enkelsuit". Vi kan ju träffas sen och prata ändå... 

Nu är iallafall nästan hela huset kliniskt rent så nu tänker jag ta en liten paus och åka iväg till Grands tyg- och lampaffär som har 50% på ALLA metervaror, vilket är = julafton för mig!!


Åh, vad gott med jordgubbssaft!!


..och det syns på ögonen att han fortfarande inte är feberfri.

Igårkväll skrek Nils tills klockan var närmare halv ett på natten... Han som ALDRIG brukar skrika var SÅ fruktansvärt ledsen och det hördes på skriket att det gjorde ont, men jag kunde för mitt liv inte förstå var han hade ont!??
Han somnade iallafall till slut med en ipren och av ren utmattning och imorses var han lika trött...
Förklaringen var att han har närmare 40 graders feber, så idag har vi inte sett till honom sådär jättemycket. Han har mest sovit. Nu är han iaf vaken och det bara blossar om kinderna på honom och när man är liten å sjuk så får man lov att titta på sin alldeles egna dvd med de gamla hederliga TELETUBBISARNA:)) Han älskar den filmen, precis som hans systrar gjorde runt samma ålder. Jag och D kanske inte är lika fascinerade, men vad gör det...

Nu börjar nedräkningen inför min operation på måndag. Imorgon kl 10 så ska jag in till sjukhuset för inskrivning.., men innan jag går och lägger mig så ska jag se på mitt favoitprogram - Arga snickaren:) 

Fredagen jobbade jag.. Tycker att det är såå kul att ha börjat jobba lite igen förutom att jag fick gå upp redan kl 03.30!! Jösses! Jag var nästan medvetslös hela dagen:)

Så blev det då lördag eftermiddag och den efterlängtade utflykten till syrran och hennes familj blev ÄNTLIGEN av. Det var ju ett bra tag sedan vi var och hälsade på dom, faktiskt nästan så jag skäms..., men det är ju som det är.. dagarna bara flyger iväg och det är väl som syrran säger - Vi bor för nära varandra...
Ja ja, trevligt var det iaf:)) Kusinerna lekte med varandra å hade skoj medans vi andra drack kanongott kaffe från deras nyinköpta Moccamaster - EN SÅN VILL JAG HA!!

Söndagen jobbade jag igen. Började iofs inte förräns kl 12, men innan allt kom i sin ordning så var det nästan så att svetten började lacka. Trasig bil, dubbla pass och ingen mat = en helt vanlig dag på taxi:))

(Har lånat ett par bilder av syrran eftersom min kamera inte vill vara mig till lags längre...)


Fika..


Nilsen och Stenen har kusinträff...

Vår lilla "ängel" har verkligen vaknat till ordentligt! Hittar på både det ena och det tredje. Han är såå gosig ena stunden. Kramas och pussas för att i nästa sekund slå till ordentligt! Kan INTE minnas att tjejerna höll på med så hårda tag som han gör nu..
Imorses när jag duschat gick jag snabbt iväg (tyckte jag) å hämtade lite kläder, men jag var tydligen inte tillräckligt snabb eftersom det satt en väldigt glad och blöt kille i pyamas i duschkabinen när jag kom tillbaka:)

Resten av dagen har han hjälpt mig att tapetsera i det som ska bli hans rum här framöver. Nja..hjälpt och hjälpt.. han har mest ätit tapet och när jag tittade bort en sekund så hade han lyckats "dyka" ner i limhinken och sen smeta ut limmet i ansiktet..
Nu sover han iallafall för att orka med att hitta på nya trix imorgon;)


No hands!!


Blöt men lycklig:))

Har helt glömt bort att skriva här på ett tag, men det känns som om dagarna bara försvinner för tillfället... Jag jobbar så mycket jag kan och får så det har faktiskt blivit en hel del nu vilket jag tycker är jättekul! Särskilt mysigt är det att få tillbaka den sociala biten med vuxna människor. Det började nästan krypa i mig lite nu efter att ha varit hemma såå länge:)

Nilsen växer och hittar på nya trix för varje dag som går, så nu händer det mesta här och lite till :))

David ringde på förmiddagen och sa att han var jättedålig... Han hade fått stanna lastbilen ett flertal gånger och hoppa ut å spy. Jag sa till honom att han skulle ringa åkeriet och be någon att möta upp honom så att han fick komma hem. Till slut insåg han också att det var det bästa, så nu är han hemma, matt och likblek och vi har satt honom i "karantän" i ett av barnens rum. Hoppas, hoppas att vi andra slipper ifrån den otäcka kräksjukan...



Vår älskade "3-tandade" lillebror :)) (3st uppe å 3st nere)